synhjärnbarken

Synhjärnbarken, eller den visuella hjärnbarken, är den del av hjärnbarken som bearbetar synintryck från retina. Den är belägen i occipitalloben och omfattar primära synbarken V1 (area 17) samt sekundära och associativa visuella områden (V2–V5). Den primära visuella cortex ligger nära calcarine sulcus och har en retinotopisk karta över synfältet.

Anslutningar och struktur: Den primära synbarken mottar inkommande signaler från retina via nervus opticus, som korsar i chiasma och når V1 via den laterala genikulata kärnan (LGN) i thalamus. V1 kännetecknas av zonindelningar som innehåller enkla och komplexa celler som svarar på kanter och specifika orienteringar. Den retinotopiska organisationen gör att närliggande delar av näthinnan projiceras till närliggande neuron i V1, vilket skapar en detaljerad karta över det synliga fältet.

Funktion och bearbetning: V1 utgör första nivån där syninformationen organiseras i meningsfulla mönster och kanter bearbetas till enkla egenskaper såsom orientering och rumsliga frekvenser. Informationen fortsätter vidare till V2–V5 och vidare till olika associerade områden. Den visuella bearbetningen leds ofta in i två huvudsakliga streams: den dorsala strömmen till occipitoparietala cortex som är viktig för rumslning och rörelse, och den ventrala strömmen till occipitotemporala cortex som är viktig för objektigenkänning.

Klinik och historia: Skada på V1 kan ge cortical blindhet i det kontralaterala synfältet, även om vissa funktioner kan upprätthållas via alternativa vägar (blindsight). Den primära visuella cortex har varit central i neuroforskning; Hubel och Wiesel visade bland annat hur enkla och komplexa celler i V1 svarar på specifika linjer och mönster.

Utveckling och plasticitet: V1 utvecklas tidigt och uppvisar retinotopiska kartor som kan anpassas under kritiska perioder beroende på visuell erfarenhet.