stråldoseexponering

Stråldoseexponering, även känd som stråldos, hänvisar till mängden joniserande strålning som en person eller ett objekt absorberar. Den mäts i enheten Gray (Gy) eller Sievert (Sv), där Sievert tar hänsyn till biologisk effekt. Joniserande strålning, som röntgenstrålning, gammastrålning och partikelstrålning, har tillräcklig energi för att avlägsna elektroner från atomer och molekyler, vilket kan orsaka skada på levande vävnader.

Exponering för strålning kan ske från naturliga källor, såsom kosmisk strålning och radioaktivitet i marken, eller från artificiella källor, som medicinska undersökningar (röntgen, CT-skanning), kärnkraftverk och vissa industriella processer. Nivån av stråldoseexponering bedöms utifrån strålningens intensitet, varaktighet och avstånd till källan.

Hälsorisker associerade med stråldoseexponering beror på dosen. Låga doser kan öka risken för cancer på lång sikt, medan höga doser kan leda till akuta strålskador, såsom illamående, håravfall och i extrema fall, dödsfall. Vetenskapliga organ som Internationella atomenergiorganet (IAEA) och Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) fastställer gränsvärden för stråldoseexponering för att skydda allmänheten och yrkesarbetare. Syftet med dessa gränsvärden är att minimera riskerna samtidigt som fördelarna med strålning, exempelvis inom medicin, kan utnyttjas.