struktureringsderivaten

Struktureringsderivaten är finansiella instrument som används för att skapa anpassade avkastnings- och riskprofiler genom att kombinera en underliggande tillgång med derivatkomponenter. De utformas av banker för att ge investerare skräddarsydd exponering mot aktier, index, räntor, valutor eller råvaror samtidigt som specifika funktioner som kapitalbeskydd eller delvis deltagande i upp- och nedsidor eftersträvas.

Vanliga struktureringselement inkluderar kapitalbeskyddade produkter, autocallable produkter, barriärer, samt knockout- eller warrantstrukturer; betalningen är kopplad till utfallet av underliggande, vilket ofta innebär att avkastningen beror på att vissa villkor eller nivåer uppnås. Produkterna baseras på standardderivat som optioner och swaps, men kombineras i ett sätt som ger ett skräddarsytt kontantflöde.

Riskerna med struktureringsderivat inkluderar kreditrisk hos emissionsinstitut, likviditetsrisk, komplexitet och modellrisk, svårigheter med prissättning och utförande, begränsad sekundärmarknads likviditet samt att avkastningen ofta är begränsad eller kopplad till specifika villkor. Dessa instrument kräver noggrann risk- och målgruppsanalyser och lämplighetsbedömning innan investering.

Marknad och reglering: i EU är strukturerade produkter ofta föremål för MiFID II, Prospectus Regulation och andra kapitalkrav; investerare bör få fullständig information, riskbeskrivningar och kostnader, och vissa produkter kräver prospekt eller särskild rådgivning.