strandgrässorter

Strandgrässorter är gräsarter som är anpassade till kustnära strandmiljöer, framför allt dyner och sandiga kuststräckor. De förekommer främst längs tempererade kuster i Europa och angränsande regioner och kännetecknas av tolerans mot salt spray, vind och sandiga underlag samt förmåga att klara perioder av sandinhämtning och grav sandförflyttning.

Ekologiskt spelar strandgrässorter en viktig roll i dynernas stabilisering. Deras omfattande rotsystem och rhizomer binder sanden och bidrar till dyernas byggande över tid. De bildar livsmiljöer för invertebrater och små vertebrater och hjälper till att minska erosion. Anpassningar som tät tillväxt vanligvis i sänkan av sanden, förmåga att sprida sig vegetativt och tolerans mot salt gör dem särskilt effektiva i dynamiska strandmiljöer.

Vanliga arter som ofta ingår i begreppet strandgrässorter är Ammophila arenaria (europamarramgräs, ofta kallat strandråg i svenska sammanhang), Elymus arenarius (sand rye) och Calamagrostis arenaria (sand reed). Dessa arter representerar olika gräsgrupper som binder sand och bidrar till dynernas motståndskraft, även om deras förekomst varierar mellan regioner.

Användning och förvaltning sker ofta inom kustnära erosion- och dynerestaurering samt naturvård. Planering och etablering av stabila bestånd sker med hänsyn till lokala förhållanden och hänsyn till inhemska arter, eftersom icke-naturliga eller invasiva arter kan påverka kustens ekologi negativt. I vissa områden pågår arbete med att ersätta främmande strandgrässorter med regionalt inhemska växtsamhällen för att bevara biologisk mångfald och naturlig dynamik.