spricktäta

Spricktäta är en term inom bygg- och entreprenad som avser processen att täta eller fylla sprickor i material som betong, murverk och trä för att göra konstruktionen spricktät. Målet är att förhindra vatteninträngning, begränsa skador orsakade av temperatur- och fuktpåverkan samt förbättra hållbarheten. Begreppet används både för metoden och resultatet, till exempel en spricktät yta.

Vanliga metoder inkluderar tätningsmedel som silikon, polyuretan eller akryl applicerade längs sprickan; injektion där epoxihartser eller polyuretanresiner förs under tryck genom injektionsportar för att fylla utrymmen bakom sprickan; samt cementbaserade spricktätare för små sprickor. För rörelseutsatta eller dynamiska sprickor används flexibla tätningsmedel eller spricktätningsmembran. Hydrophob impregnering eller skivmembran används ibland för att hindra vatteninträngning.

Användningsområden inkluderar källare och grund, betongväggar och golv, broar och tunnlar, murverk samt runt fönster- och dörrfogar, samt tak och balkonger. Det används också i nybyggnation för att kontrollera krympningssprickor eller som förebyggande åtgärd i fuktiga miljöer.

Vid tätning bedöms sprickans bredd, riktning och eventuellt rörelse samt förekomsten av fukt. Förberedelserna inkluderar rengöring och torkning av sprickan; vid injektionsmetoder installeras injektionsventiler; och det valda materialet får härda. Begränsningar inkluderar att större eller fortsatt rörelse kan kräva strukturella reparationer i stället för tätning; vissa tätningsmedel påverkas av temperatur, UV och fukt; materialets kompatibilitet med underlaget är avgörande.

Regelbunden inspektion rekommenderas; tätningen kan behöva ses över var några år beroende på miljö och underlag. Spricktäta bör ingå i en övergripande vattentätnings- och reparationsplan och följa lokala byggnormer och produktspecifikationer.