spiralarmarna

Spiralarmarna är spiralformade regioner i diskgalaxier där densiteten av gas, stoft och nybildade stjärnor är förhöjd. De bildar armar som ofta sträcker sig ut från galaxens centrum och följer mönster i den galaxära rotationen. Armarnas stjärnor är ofta unga och blå; i armarna återfinns många H II-områden och molekylärt gas. Strukturarmarna uppträder som mönster i materialflödet snarare än som fasta skikt, vilket innebär att materialet och stjärnorna passerar genom armarna när de roterar.

Den dominerande förklaringen är densitetsvågsteorin: armarna utgör långvariga överdensitetsfält som gasen passerar genom när galaxen roterar, vilket komprimerar gas och ökar stjärnbildningen längs armarna. Armarna följer ofta en bakåtriktad rotation jämfört med gasens omedelbara orbitalrörelse. Vissa galaxer har få, väl definierade armar (grand-design), medan andra har flera kortare eller mer knotiga armar (flockiga). Armarnas struktur varierar mellan galaxer och kan vara långlivade mönster eller mer dynamiska tillstånd beroende på massfördelning och historik.

I Vintergatan, vår egen galax, är det exakta armmönstret oklart men det kartläggs genom radiobaserade observationer av molekylärt gas (exempelvis CO) samt HI-kartor och infraröda studier av unga stjärnor. De stora armarna som ofta nämns inkluderar Scutum-Centaurus, Perseus, Sagittarius och Norma, men deras exakta sträckning varierar mellan modeller och observationer. Solen ligger sannolikt i en interarmregion mellan två större armar.