solubiliseringsformål

Solubiliseringsformål är inom kemi och farmaci termen för det övergripande målet att öka lösligheten hos ett ämne i en given lösningsmiljö. Syftet är att möjliggöra användning, formulering och distribution av ämnet, särskilt när det är lågt vattenlösligt eller har andra löslighetsbegränsningar.

I läkemedelsutveckling är solubiliseringsformålet ofta att förbättra biotillgänglighet och doseringshomogenitet samt produktstabilitet. I kosmetika, livsmedel och jordbruk används liknande principer för att lösningsupp hydrofoba ingredienser, doft- och smakämnen samt aktiva substanser.

Vanliga strategier inkluderar användning av ko-lösningsmedel, tensider och polymerer; komplexbildning med cyclodextriner; saltbildning; solid dispersions; lipidsystem; samt bildning av miceller eller liposomer. Hydrotrofi och andra lösningsmedelsbaserade system kan också bidra till ökad löslighet utan att förändra den kemiska strukturen hos ämnet.

Bedömning av solubiliseringsförsök innefattar mätning av ökning i löslighet, stabilitet och kompatibilitet med övriga ingredienser samt överensstämmelse med säkerhets- och regulatoriska krav för de använda excipienserna. Målet är att uppnå önskad löslighet och biotillgänglighet utan att kompromissa med säkerhet och tillverkbarhet.