soloinstrumentets

Soloinstrumentet avser ett instrument som ges en framträdande roll i en musikkomposition, där melodin eller huvudmelodin framförs av detta instrument, ofta mot ett ackompanjemang av övriga instrument. Begreppet används också om stycken skrivna specifikt för ett särskilt instrument att utgöra solostämman.

Funktionellt används soloinstrumentet för att ge stycket ett tydligt fokus och ofta ett brett expressivt register. I orkesterverk förekommer soloinstrumenten som en eller flera ledande röster, medan i kammarmusik eller soloverk är det helt eller delvis självständigt. Solostycken kan vara konsertstycken, men även delar av större verk där instrumentet fått en dominant roll.

Vanliga soloinstrument i västerländsk konstmusik är violin, piano, cello, flöjt och trumpet, medan gitarr ofta används som soloinstrument i både klassisk och populärmusik. Repertoaren sträcker sig från konserter och solostycken till bearbetningar i olika genrer.

Historiskt framträder soloinstrumentet tidigt i barocken genom virtuösa soloinslag i sonater och concerti; under wienklassicismen och romantiken utvecklades större virtuostitet och individuellt uttryck. I modern tid har teknik och komposition fortsatt att utvidga vad ett soloinstrument kan göra, inklusive elektroakustik och elektronisk musik.