skuggningsanalys

Skuggningsanalys är en teknik inom byggnadsfysik och urban design som syftar till att utvärdera hur skuggor från närliggande byggnader, vegetation och terräng påverkar tillgången till dagsljus och solsinstrålning i ett område eller en byggnad. Den används bland annat vid planering av bostadsområden, arbetsmiljö, solenergiproduktion och i arbetet med dagsljus- och energikraven.

Metodik: Analysen startar med att samla geometrier av terräng, byggnader och vegetation samt lokala solarparametrar som platsens koordinater och olika datum och tider på året. Genom solpositionsberäkningar och geometrisk skuggning beräknas vilka ytor som ligger i skugga vid givna tider. Resultatet presenteras som skuggningskartor, tidsserier av skuggtimmar och mått som andel av dagen eller året som är i skugga på utvalda ytor.

Data och användningsområden: Skuggningsanalys används för att bedöma dagsljuskomfort i bostäder och arbetsplatser, för att optimera placering och orientering av byggnader, för att beräkna hur mycket solljus som når fönster eller takmonterade solcellspaneler samt för att uppfylla regler om solljus och energiprestanda.

Verktyg och begränsningar: Vanliga verktyg inkluderar GIS- och BIM-modeller samt solsimuleringsverktyg som Radiance eller Daysim. Begränsningar ligger i modellprecision, vegetationsdynamik och horisontförhållanden samt i antagna tider och väderförhållanden.

Historik: Begreppet har vuxit fram inom dagsljusdesign och passivhusdesign och har blivit vanligt i både arkitektur- och stadsplaneringsarbete under de senaste decennierna.