skogsmarker

Skogsmarker är en term inom svensk markanvändning som avser markområden där skogsliknande vegetation dominerar och där skogsbruk är huvudverksamhet. I officiell statistik används skogsmark som en av huvudkategorierna för markanvändning, ofta jämförd med åkermark och betesmark.

Skogsmarker varierar avsevärt i produktivitet och artsammansättning. I norra Sverige dominerar ofta barrträd som gran och tall, medan lövträd som björk förekommer i södra delarna av landet. Markens karaktär kan vara plan eller kuperad, och jordart samt vattenföring påverkar tillväxt och avkastning. Skogsmarkens kvalitet bedöms ofta i skogsbruksläromål och skogsvårdsplaner.

Ägande och förvaltning: Skogsmark kan ägas av privata markägare, företag, kommuner eller staten. Förvaltningen sker ofta enligt nationella regler och skogsvårdande lagstiftning, med föryngring, avverkning och skötsel som planerade åtgärder. Målet är i regel en hållbar produktion över tid och bibehållen markproduktivitet.

Ekologi och ekonomi: Skogar erbjuder trä- och massaindustri, fungerande som kolinlagring och habitat för många djur- och växtarter. De bidrar även till vattenreglering, erosionmotstånd och landskapets biologiska mångfald. Förutom timmer producerar skogar bär, svamp och andra icke-trävaror samt möjligheter till friluftsliv.

Allmän tillgång: I Sverige gäller allemansrätten, som ger bred tillgång till skogsområden medan hänsyn tas till skötsel, säkerhet och naturvärden.