sjökriget

Sjökriget är militära operationer som utförs till sjöss av stater, allianser eller andra aktörer. Det omfattar strid mellan fartyg, ubåtar och flyg, samt strategier som blockad, konvojsystem och amfibieoperationer. Syftet är ofta att uppnå kontroll över havs- och kustnära områden, skydda handelsvägar och stödja markoperationer. Sjökrigföring regleras av internationell rätt som bland annat behandlar neutralitet, behandling av krigförande och fångar samt hur konflikt kan föras till sjöss.

Sjökrigets historia spänner över flera epoker. I antiken och medeltiden dominerade rodd- och segelfartyg samt olika typer av galärer. Under 1600- och 1700-talen utvecklades linjefartyg och stridsformationer som linje mot linje, tillsammans med blockader. På 1800-talet övergick man till stålfartyg och pansarfartyg, och början av 1900-talet såg dreadnoughts som förändrade krigföringen. Första världskriget präglades av ubåtskrig och konvojsystem; andra världskriget av flygstrid, carriers och intensiv ubåtsjakt. Efter andra världskriget kom kärnvapenubåtar, missilförsvar och modern elektronisk krigföring, med ökad betoning på samordnade operationer mellan fartyg, ubåtar och flyg.

Viktiga mål i nutida sjökrigföring är havskontroll, blockad och skydd av handelsvägar, samt amfibieoperationsförmåga. Taktiken innefattar stridsformationer, konvojer, ubåtsjakt, torped- och missilhot samt luftstöd från marinen. Modern utrustning består av fartyg, ubåtar och försvarssystem, sensorer (radar, sonar), kommunikation och cybersäkerhet. Internationell rätt reglerar bland annat neutralitet, blockader och behandling av krigförande, varvid sjökrigföring ofta bedrivs inom internationella koalitioner.