sjökabel

Sjökabel är elektriska eller optiska kablar som ligger på havs- eller havsbotten eller begravs i sedimentet. De används för att överföra elektrisk kraft eller telekommunikation mellan landmassor. Begreppet omfattar båda typerna av undersjöiska kablar: kraftkabeln, ofta förhöghöjdspänning ( HVDC ) över långa avstånd, och telekommunikationskablarna, främst fiberoptiska kablar som utgör internets ryggrad. De flesta stora sjökablar förbinder kontinenter eller stora ögrupper och är kritiska för internationell kommunikation och energiförsörjning.

Tillverkning och förläggning sker av specialiserade företag och med fartyg som är avsedda för kabelarbete. Kablarna skyddas ofta med järn- eller armering samt yttre isolering och skydd mot skador från havsliv, skepp och sediment. För att öka livslängden kan kabeln begravas med plogning eller andra tekniker. Längre sträckor av telekommunikationskablar drivs som fiberoptiska system med aktiva förstärkare längs rutten.

Drift och underhåll övervakas av kabelägarna. Vid fel lokaliseras problemet med mätutrustning och undervattensleveranser, och reparationsarbete kräver att en del av kabeln återförs till ytan och ny splicing görs. För kraftkablar krävs ibland stora reparationsoperationer och kompletterande ledningar i väntan på ersättningskabel.

Reglering och betydelse: Sjökablar ägs och drivs av privata företag eller konsortier, ibland i samarbete mellan länder. Åtkomst till landfästen kräver tillstånd från nationella myndigheter och internationella överenskommelser. Information om exakta kabelstråk är ofta begränsad av säkerhetsskäl och miljöhänsyn. Historiskt sett har sjökablar utvecklats från telegraf- och telef изon till dagens fibrelement och högspänd kraftöverföring över hav.