silicamineralen

Silikatmineraler är en stor mineralgrupp vars kemiska struktur bygger på silikattetraedran SiO4 som delar syre mellan närliggande tetraedrar. Dessa tetraedror kan kopplas samman på olika sätt, vilket ger en mångfald av kristallstrukturer. Silikatmineraler utgör den dominerande delen av jordskorpan och står för en stor del av jordens bergarter.

Klassificeringen av silikatmineraler baseras på hur tetraedren länkas samman. Huvudgrupperna är nesosilikat (enskilda tetraedrar, exempel olivin och garnet), sorosilikat (dubbeltetraedrar, exempel epidot och zoisit), cyklosilikat (ringar, exempel beryll och tourmalin), inosilikat (kedjor, exempel pyroxener och amfiboler), phyllosilikat (skikt, exempel muskovit, biotit och lermineraler) och tektosilikat (ramverk, exempel fältspater och kvarts). Varje grupp har karakteristiska strukturer och egenskaper som påverkar kemisk sammansättning och förekomst i olika bergarter.

Förekomst och betydelse: silikatmineraler bildas i magmatiska, metamorfiska och sedimentära miljöer och utgör de flesta bergarter i jordskorpan. De vanligaste magmatiska bergarterna innehåller fältspater och kvarts; andra grupper bidrar till olika typer av metamorfoser och bergarter.

Egenskaper och användning: silikatmineraler varierar mycket i färg, hårdhet och brytning, men är ofta hårda och kemiskt motståndskraftiga. De används i byggmaterial, keramik och glas samt spelar en central roll för geologisk forskning och industriell tillämpning.