sekretutsöndring

Sekretutsöndring är processen där celler eller vävnader avger ämnen till kroppens yttre ytor, till lumen i ett organ eller till blodet. Sekret kan vara vätska, enzymer, mucus, hormoner eller andra molekyler som behövs för matsmältning, skydd, fordonsreaktioner eller reglering av kroppens funktioner. Sekret utsöndras både av exokrina körtlar (som har kanaler) och av endokrina körtlar (som frisätter hormoner direkt till blodet).

Sekretionssätt kan klassificeras efter hur produkten lämnar cellen. Merokrin (merokrina) sekretion innebär att sekretet avges via exocytos av vesiklar utan att cellen förbrukas. Apokrin sekretion innebär att delar av cellens cytoplasma avsnörs tillsammans med sekretet. Holokrin sekretion innebär att hela cellen dör och bryts ned, och sekretet frigörs tillsammans med cellrester. Dessa mekanismer används i olika vävnader och motsvarar hur olika typer av sekret produceras och frisätts.

På cellnivå bildas sekret vanligtvis i endoplasmiskt retikel och Golgi-apparaten, packas i sekretgranula och frisläpps via exocytos eller genom nedbrytning av cellen, beroende på sekretionssätt. Sekretutsöndringen regleras av nervsignaler och hormoner samt av lokala signaler, och den är ofta kopplad till specifika funktioner i kroppen.

Exempel på sekret inkluderar exokrina sekret från svettkörtlar, salivkörtlar, pankreas exokrina del och talgkörtlar; samt endokrina sekret som hormoner från hypofys, sköldkörtel och bukspottskörtelns langerhansöar. Sekretutsöndring är central för matsmältning, smörjning, skydd mot infektioner och hormonell reglering av kroppens funktioner.