satellitsystemens

Satellitsystemen avser nätverk av artificiella satelliter tillsammans med den markbaserade infrastrukturen som används för kommunikation, navigering, jordobservation och meteorologi. De möjliggör överföring av data och realtidsinformation över stora avstånd och under olika väderförhållanden.

Ett satellitsystem består vanligtvis av satelliter i olika omloppsbanor, markstationer och kontrollcentra samt användar- eller terminalinfrastruktur. Omloppsbanor kan vara geostationära (GEO), samt i medel- och låg omloppsbana (MEO/LEO), beroende på applikation och krav på upplösning, latens och täckning.

Vanliga tillämpningar är kommunikation (till exempel tv-sändningar, bredband och mobilanslutning), navigation och positionsbestämning (GNSS-konstellationer som GPS, GLONASS, Galileo och BeiDou), samt jordobservation och miljöövervakning och meteorologi. Satellitsystem används både kommersiellt och av offentliga aktörer, där teknik och tjänster ofta delas mellan olika användargrupper.

Drift och livscykel omfattar konstruktion, produktion, lansering, drift och slutlig avveckling av satelliter. Efter slutförd användning flyttas icke-funktionella satelliter ofta till en gravplatsbana eller deorbiteras där så är möjligt, vilket minskar risk för kollisioner och rymdavfall. Internationella standarder och regleringar—till exempel ITU:s spektrum- och orbitalallokering samt riktlinjer för rymdavfall—styr hur satellitsystem används och förvaltas.

Framtida trender innefattar stora konstellationer av småsatelliter, ökad kommersiell användning och utveckling av bredbandsinternet från rymden, samt förbättrad automatisering och motståndskraft mot störningar och rymdavfall.