saltreaktorer

Saltreaktorer, eller molten salt reactors (MSR), är en klass av kärnreaktorer där kärnbränslet är upplöst i ett smält salt som samtidigt fungerar som kylmedel. De opererar vid höga temperaturer men lågt tryck, vilket ger potential för hög verkningsgrad och säkrare drift än traditionella tryckvattenreaktorer. Vanliga saltsammansättningar är fluorföreningar, exempelvis FLiBe (LiF-BeF2), där bränslet kan vara uran eller thorium upplöst i flytande salt.

Det finns flera designvarianter. Den viktigaste är molten-salt-fuel-reaktor (MSFR), där bränslet är upplöst i saltet och hela reaktorn fungerar som kärnbräns- och kylsystem. Andra koncept kombinerar salt som kylmedel med fast bränsle, där bränslet finns i keramiska eller metalliska bränslestavar. En tredje variant innefattar kontinuerlig kemisk bearbetning av saltsaltet för att avlägsna fissioneringsprodukter och återvinna bränsle, vilket möjliggör högre bränsleutnyttjande.

Historiskt har MSR-forskning varit fokuserad till 1950- och 1960-talen i USA vid Oak Ridge National Laboratory, där MSRE (Molten-Salt Reactor Experiment) visade genomförbarheten för flytande-bränsle-konceptet. Projekt försattes senare. Under 2010-talet återvände internationellt intresse, särskilt kopplat till thorium-cykler och passiv säkerhet, med studier och utveckling i flera länder samt privata initiativ.

Fördelar med saltreaktorer inkluderar lågt tryck, hög driftstemperatur och potential för online-bränslehantering samt positiva säkerhetsprofiler. Nackdelar är betydande korrosions- och materialsutmaningar, radiolys av saltsystemet, behov av avancerad kemisk återvinning, samt ekonomiska och regulatoriska utmaningar som gör kommersiell kommersialisering ännu inte etablerad.