rättskipning

Rättskipning avser samhällets process för att upprätthålla rättsordningen genom tolkning och tillämpning av lagar av domstolar och andra rättsliga organ. Den omfattar civil- och straffrättsliga ärenden samt administrativa avgöranden och sträcker sig från första instans till överklaganden samt verkställighet av domar.

I Sverige sker rättskipningen främst i domstolarna: tingsrätt (första instans i de flesta mål), hovrätt (överklagandeinstans i civil- och brottmål) och Högsta domstolen (slutinstans i rättsfrågor). För administrativa mål finns särskilda organ som Högsta förvaltningsdomstolen och kammarrätterna. Domstolarna är oberoende och ska fatta beslut på sakliga grunder utan hänsyn till partiernas eller myndigheters inflytande.

Aktörer kring rättskipningen inkluderar åklagare, försvarsadvokater, målsägande, gärningspersoner och vittnen, samt stödpersoner och domstolsväsendet. Åklagarmyndigheten leder förundersökningar i brottmål och väcker åtal, medan försvararen företräder den tilltalade. Domstolarna ansvarar för bevisprövning, tolkningsfrågor och straff- eller tvistemål samt förverkande och verkställighet av domar.

Principerna inom rättskipningen innefattar legalitet, rättssäkerhet, oberoende och opartiskhet, likhet inför lagen, rimlig process och skydd för mänskliga rättigheter enligt internationella och nationella rättsstandarder. Tillgång till rättvisa och effektiv handläggning är centrala mål, samtidigt som digitalisering och resursfrågor utmanar systemet.