rättighetsinnehavarens

Rättighetsinnehavarens är genitivformen som i juridiska texter pekar på någons rättigheter eller egendomar som tillhör rättighetsinnehavaren. I praktiken syftar begreppet på den person eller organisation som äger eller kontrollerar rättigheterna till ett verk eller en tillgång, exempelvis upphovsrätt, patent, varumärken eller närliggande rättigheter. I svenska sammanhang används termen ofta för att beskriva vem som har kontrollen och ansvaret över exploatering och försäljning av rättigheterna, samt vem som mottar ersättning vid användning av verket.

Rättighetsinnehavaren har normalt rätt att tillåta eller förbjuda exploatering av verket eller tillgången. Detta inkluderar rätt att licensiera, överlåta eller belägga villkor för användning, samt att driva in royalties och följa tillämpliga lagar och avtal. Innehavaren kan vara en enskild upphovsman, ett företag, en arbetsgivare i särskilda anställningsförhållanden eller en annan juridisk person som fått överförda rättigheter genom avtal.

Identifiering och bekräftelse av rättighetsinnehavare sker vanligtvis genom avtal, upphovsrättsregistrering, företagsregister eller andra dokument som reglerar ägande och överföringar. I praktiken kan flera parter gemensamt ha rättigheter (gemensamt innehav), vilket kräver tydliga avtal om företrädarskap och hur intäkter ska fördelas. Kollektiv rättighetsorganisationer (såsom STIM i Sverige) agerar ofta för rättighetsinnehavare genom licenser och uppbörd av royalties. Moral rights och ekonomiska rättigheter kan regleras separat beroende på jurisdiktion.

Rättighetsinnehavarens har därmed en central roll inom immaterialrätt, där tydlighet i ägande, licensering och ersättningsmodell är avgörande för rättighetsskyddet och kommersiell exploatering.