ryggmärgssegmenten

Ryggmärgssegmenten är de funktionella enheterna i ryggmärgen som kopplar centrala nervsystemet till kroppens perifera vävnader. Varje segment ger upphov till ett par spinalnerver och innehåller både sensoriska och motoriska neuroner som styr och samordnar motoriska funktioner samt sensoriska signaler från kroppen.

Hos människan finns normalt 31 ryggmärgssegment: 8 cervikala (C1–C8), 12 torakala (T1–T12), 5 lumbala (L1–L5), 5 sakrala (S1–S5) och ett coccygealt (Co1). Segmenten ligger i ryggmärgen men deras spinalnerver lämnar ryggmärgen via ventral- och dorsalrots tillsammans vid varje segment. Det är viktigt att notera att ryggmärgssegmenten ofta inte motsvarar de vertebrala nivåerna där nervrötterna lämnar, eftersom ryggmärgen slutar vid conus medullaris och nervrötterna fortsätter som caudae equina längre ned.

Anatomiskt består ryggmärgen av grå substans i mitten (motoriska neuroner i främre hornen och sensoriska nätverk i bakre hornen) och vit substans runtom. De sensoriska fibrerna når bakhornen och de motoriska utgår från främre hornet. Vit substans innehåller banor som leder sensorisk information upp i hjärnan och motoriska signaler ned till musklerna. Varje segment styr specifika dermatomområden och myotom, vilket gör segmenten centrala för lokalisering av skador.

Klinsk betydelse: skador i ett specifikt segment ger tecken i motsvarande dermatom- och myotomområden. Kunskap om ryggmärgssegmenten används vid neurologisk utvärdering och vid planering av behandling vid ryggmärgs- eller nervrotsskador. Utvecklingsmässigt uppstår segmenten ur neuralrörssektioner och deras relativa placering förblir grundläggande för den funktionella och topografiska organisationen av ryggmärgen.