reverberationstid

Reverberationstid, oftast betecknad T60, är den tid det tar för ljudtrycksnivån i ett rum att falla med 60 decibel efter att ljudkällan har upphört. Den beskriver hur länge ljudet lever kvar i rummet när energin sprider sig och speglar sig i ytorna, och är en viktig parameter för uppfattningen av tal och musik i olika lokaler.

Faktorer som påverkar reverberationstiden är rumslig volym och rummets absorberande ytor. Den totala absorptionen A sätts samman från ytskikternas areor och deras absorptionskoefficienter: A = Σ α_i S_i. Ett större rum med relativt polerade eller ogenomträngliga ytor har längre T60 än ett mindre rum med god absorbering. Temperaturen och fuktigheten påverkar också luftabsorptionsförluster särskilt vid högre frekvenser.

Beräkningar och metoder. För diffus, spegelfri akustik används ofta Sabine-formeln: T60 = 0,161 V / A, där V är rumsvolymen i m^3 och A är total absorption i sabiner. För rum med hög absorption eller icke-diffus fält används ofta Eyrings-formeln: T60 = -0,161 V / (S ln(1-ᾱ)), där ᾱ är den genomsnittliga absorptionen. Rummets frekvensberoende T60 kan också beräknas i oktav- eller tredjedelsoktavband.

Mätningar och standarder. T60 mäts med signaler som avbrytna brus- eller MLS-signal, och instrumentering via kalibrerad mikrofon. Vanliga standarder är ISO 3382-1 för inspelningar och bedömningar avreverberationstid och relaterade inomhusakustiska parametrar.

Typiska värden. För talrum ligger T60 ofta mellan cirka 0,5 och 1,0 s, medan konserthus kan nå 1,8–2,5 s beroende på funktion och arkitektur. Rummets användning styr önskat intervall.