referensselektrodiin

Referensselektrodiin är en elektrokemisk anordning som tillhandahåller en stabil referenspotential mot vilken arbets-elektrodens potential sätts eller mäts. I en typisk treelektrodssättning är referenselektrodiin kopplad till potentiostatens högimpedans-ingång och upprätthåller en nästan konstant potential; den bidrar normalt inte till den huvudsakliga redoxreaktionen och förhindrar signifikant strömflug. Potencialen hos en referensselektrodiin kan driftas med temperatur och jonaktivitet, så valet bör göras med hänsyn till lösningsmedel, elektrolyt och driftområde.

Vanliga exempel inkluderar akvatiska referenselektroder som mättad kalomel-elektrod (SCE) och silver/silverklorid-elektrod (Ag/AgCl). SCE använder mercurusklorid i mättad KCl; Ag/AgCl använder en silvertråd belagd med AgCl i KCl. Det finns även icke-akvatiska referenselektroder för organiska lösningsmedel, såsom Ag+/Ag-referenser i acetonitril eller andra icke-akvatiska referenser. Referenselektrodiin kopplas vanligtvis till provlösningen via en porös förbindelse eller saltbro, vilket begränsar blandning av elektrolyter samtidigt som joni-tillståndet bibehålls. Glaspors, gel eller porösa membran är vanliga anslutningsdesigner.

Prestanda och användning följer bland annat stabilitet (drift och gräns-junktpotential), temperaturkänslighet, kompatibilitet med lösningsmedel och prov, samt miljö- och säkerhetsaspekter (t.ex. kvicksilverinnehåll i SCE). Korrekt underhåll, som påfyllning av elektrolyt och kalibrering vid behov, är viktigt för tillförlitliga mätningar. Valet av referensselektrodiin beror på lösningsmedel, elektrolyt och den önskade potentialstabiliteten i mätningen.