redovisningsstandarderna

Redovisningsstandarderna är den samlade benämningen på de regler och vägledningar som styr upprättandet av finansiella rapporter i Sverige. De anger hur transaktioner och händelser ska redovisas, värderas och presenteras i årsredovisningar och koncernredovisningar samt vilka upplysningar som ska lämnas. Systemet består av nationella regler och anpassningar av internationella standarder där så krävs.

De centrala organen bakom redovisningsstandarderna är Bokföringsnämnden (BFN), som utfärdar allmänna råd och vägledningar inom den svenska redovisningspraxisen, samt Redovisningsrådet (Rådet för finansiell rapportering) som utfärdar rekommendationer (RFR) för att översätta och anpassa IFRS till svenska förhållanden. För mindre företag finns ett enklare regelverk i form av K2 och ett mer omfattande regelverk i form av K3, vilka används som alternativ till IFRS i svenska årsredovisningar.

Användningen är beroende av företagsstorlek och noteringsstatus. Publika koncerner följer i huvudsak IFRS i koncernredovisningen inom Sverige eller enligt svensk anpassning via RFR. Mindre och medelstora företag kan välja mellan K2 och K3, där K2 ofta uppfyller enklare krav medan K3 kräver mer detaljerade upplysningar och redovisningsmetoder. IFRS används i Sverige främst i koncernredovisningar för noterade företag, medan andra företag i större utsträckning följer svensk GAAP i form av K2 eller K3.

Se även: IFRS, K2, K3, Bokföringsnämnden (BFN), Redovisningsrådet.