rörelseparallax

Rörelseparallax är en monokulär djupledtråd som människans synsystem använder när betraktaren rör sig i en scen. När vi rör huvudet eller går framåt uppträder närliggande objekt som upplevs röra sig snabbare över näthinnan än avlägsna objekt. Denna skillnad i upplevelsen av rörelse ger information om avstånd och djup även när man bara ser med ett öga eller när ögonen arbetar tillsammans utan att använda stereopsis.

Mechanismen bygger på hur bildrörelser projiceras på näthinnan när kroppen rör sig. Vid små rörelser följer parallaxen en ungefärlig relation Δα ≈ Δx / Z, där Δx är betraktarrörelsens storlek och Z är objektets avstånd. Nära objekt ger större vinkeländringar än långt borta, vilket hjärnan tolkar som skillnader i djup.

Rörelseparallax fungerar som en stark djupledtråd i naturliga scener och kan kombineras med andra ledtrådar som binokulär disparity. Den är särskilt effektiv när andra djupkällor är svaga eller saknas, och den bidrar till en sammanhållen uppfattning av tredimensionell struktur när vi rör oss.

Begränsningar finns, bland annat att scenen innehåller egna rörelser hos objekt, vilket kan förväxlas med parallax. Vid statiska scener eller saknad av rörelse ger parallaxen liten eller ingen information. I virtuella miljöer måste parallaxen vara konsekvent synkroniserad med användarens rörelse för att undvika felaktiga djupuppfattningar.

Användning: Rörelseparallax används inom synforskning, robotik och datorvision för att uppskatta djup, samt i virtuell och förstärkt verklighet och i animerad bildproduktion för att förstärka uppfattningen av dimensioner.