projektfinansierade

Projektfinansiering är en finansieringsmodell där långivare i huvudsak baserar utlåningen på projektets framtida kassaflöden och tillgångar, snarare än sponsorernas totala kreditvärdighet. Återbetalningen sker i första hand från projektets egna kassaflöden, och långivarna har vanligtvis begränsad eller ingen recourse till de bakomliggande ägarna. Projektbolaget, ofta en särskild avsedd enhet, fungerar som låntagare och äger tillgångarna under projektets livslängd.

Vanligen upprättas en special purpose vehicle (SPV) som äger och driver projektet. Finansieringen består av skulder och eget kapital, ofta blandad mellan banklån, kapitalmarknadsinstrument och garantier från exportkreditorgan. Låneavtal och säkerheter knyter i regel upp projektets tillgångar, kontrakt och intäkter som säkerhetspaket. Risiko- och vinstfördelningen regleras genom kontrakt som EPC-leveransavtal, drifts- och underhållsavtal samt avtal om avsättning/köparavtal (oftakeavtal). Sådana kontrakt hanterar bygg-, funktions- och intäktsrisker, och sponsorernas garantier eller egna insatser kan sättas in genom olika stöd- och garantiformer.

Användningsområdena för projektfinansiering är vanligt inom infrastruktur, energi (vind-, sol- och vattenkraft), transporter, vattenförsörjning och gruvdrift, där stora kapitalkostnader krävs och lång ventilationstid föreligger.

Fördelarna inkluderar att skuldsättningen ofta inte belastar sponsorernas balansräkning i samma utsträckning och att risker kan tilldelas de parter som bäst kan kontrollera dem. Nackdelarna är höga transaktionskostnader, komplex struktur och lång uppbyggnads- och genomförandefas samt regulatoriska och politiska risker.