primärspänningen

Primärspänningen är den elektriska spänningen som appliceras på primärlindningen i en transformator. Den definierar tillsammans med transformatorns konstruktion hur mycket energi som kan överföras till sekundärlindningen. Transformatorer används i växelströmsnät och fungerar endast vid växelspänning vid specificerad frekvens.

Den ideala förhållandet mellan primär- och sekundärspänning följer spänningsrelationen Vp/Vs = Np/Ns, där Np och Ns är antalet vindningar i primär- respektive sekundärlindningen. Alltså Vs = Vp × (Ns/Np). I praktiken påverkas spänningen av förluster i kärna och lindningar, magnetiseringsström samt övriga förluster, och den faktiska utgången avviker från idealfallet.

Nominal primärspänning är den spänning som transformatorn är avsedd för under normala omständigheter. Många transformatorer har flera primärkopplingar som kan konfigureras i serie för olika nätspänningar (t.ex. 115 V eller 230 V i olika regioner) eller för att passa olika standarder. Överskridande av den nominella spänningen ökar värmeutvecklingen och kan skada isoleringen.

Primärlindningen är isolerad från sekundärlindningen och från jord. Spänningsnivån bestäms av nätet samt av transformatorns klassade isolationsnivå och säkerhetsstandarder.

En viktig begränsning är att transformatorer normalt kräver växelström. Vid applicering av likspänning (DC) blir kärnan mättad och magnetiseringsströmmen ökar kraftigt, vilket leder till uppvärmning utan effektiv energitransfer.