positionsgränser

Positionsgränser är regler som begränsar hur stor netto- eller bruttoexponering en aktör får inneha i viss handel med underliggande instrument eller råvara. Gränserna kan vara baserade på antal kontrakt, ekonomiskt värde eller båda och kan gälla per instrument, per marknad eller per motpart. Syftet är att motverka marknadsmakt hos enskilda aktörer, begränsa risker och främja en stabil prisbildning samt likviditet.

Vem sätter gränserna? Regulatorer såsom Finansinspektionen i Sverige och vissa marknadsplatser eller börser kan fastställa positiongränser. På internationell nivå samverkar myndigheter och marknadsaktörer för råvaru- och finansiella derivat för att harmonisera reglerna. I olika marknader används också offentliga eller reglerade gränser som framgår av regelverket och marknadsreglerna.

Hur räknas de? Reglerna bygger ofta på netto- eller bruttoposition. Nettoposition definieras som långt innehav minus kort innehav i ett visst instrument eller underliggande. Brutto är summan av lång- och kortpositioner utan avdrag. Gränserna uttrycks ofta i antal kontrakt eller i ett ekonomiskt värde.

Undantag? De flesta regelverk medger undantag för bona fide hedging och annan riskhantering kopplad till företagets kärnverksamhet.

Varför viktigt? Positioner kan påverka prisbildningen och systemrisk. Genom att begränsa stora innehav minskar man risk för marknadsmanipulation och likviditetsstörningar.

Sanktioner? Överträdelse kan leda till disciplinåtgärder, böter eller krav att avveckla positioner.