polioviruksen

Poliovirusen är ett enterovirus i familjen Picornaviridae och släktet Enterovirus. Det är ett icke‑förklätt (utan hölje) positivt sense RNA-virus med en icosahedral kapsid. Det finns tre serotyper, PV1, PV2 och PV3, som var och en orsakar liknande sjukdomsfigurer men skiljer sig i antigenitet.

Smittspridningen sker huvudsakligen via fekal‑oral smitta genom kontaminerat vatten och livsmedel, men viruset kan även överföras genom direkt kontakt eller saliv. Efter Muntillförseln replikerar poliovirus i tarmens och tonsillernas lymfoida vävnad innan det kan spridas i blodet. I de flesta fall ger infektionen ingen eller mycket mild sjukdom; dock kan polio uppträda som en mild influensaliknande sjukdom, faryngit eller aseptisk meningit. I ett litet antal fall angriper viruset centrala nervsystemet och orsakar paralytisk poliomyelit, ofta med muskelsvaghet och ibland permanent förlamning. Andningsmuskelers funktion kan påverkas vid allvarlig polio.

Behandling är stödjande, eftersom det inte finns ett botemedel mot själva viruset. Vaccination är central för förebyggande. Det inaktiverade poliovirusvaccinet (IPV) används i många länder, medan det orala poliovirusvaccinet (OPV) historiskt varit vanligt i flera regioner men på senare tid används mer restriktivt på grund av risk för vaccinavled polio (VDPV) och vaccinassocierad paralytisk polio (VAPP).

Globalt bildar polioeradikering en internationell folkhälsosatsning ledd av WHO:s GPEI. Poliovirusreservoarer finns i människor; miljöövervakning och omfattande immunisering har kraftigt minskat sjukdomsbördorna, även om små endemicfakheter förekommer i vissa regioner.