plastkompositmaterial

Plastkompositmaterial är material som består av en polymermatris som binder samman ett eller flera förstärkningsmaterial, ofta i form av fibrer eller partiklar. Denna kombination ger avsevärt bättre mekaniska egenskaper och lägre vikt än ren plast. Vanliga förstärkare är glasfibrer (GFRP), kolfibrer (CFRP) och aramidfibrer, medan naturliga fibrer som hampa eller bambu används i mer hållbara alternativ. Matrisen kan vara en termoset resin (epoxy, polyester, vinylester) eller en termoplast (PP, PE, PBT, PPS).

Kompositerna klassificeras ofta efter matris och förstärkning. De uppvisar anisotropa egenskaper och kan anpassas genom riktning på förstärkningen, volymandel och val av matris. De erbjuder hög draghållfasthet och styvhet samt god kemisk och korrosionsbeständighet, men är ofta dyrare att tillverka än traditionell plast. Begränsningar inkluderar kostnad, komplex bearbetning, temperatur- och UV-känslighet samt utmaningar kring återvinning och slutet av livscykeln.

Tillämpningar omfattar flyg- och fordonsindustrin, byggsektorn, vindkraft, sportutrustning och elektronikhöljen. Plastkompositmaterial används där lättvikt, styrka och korrosionsmotstånd är prioriterade.

Tillverkning och bearbetning sker med metoder som handlaminering, vakuuminfektion och resin transfer molding (RTM), filament winding, pultrusion samt kompressionsformning. Val av metod styrs av geometri, volym och kostnad samt vilka egenskaper som eftersträvas i slutprodukten.

Miljö och livscykel: återvinning av plastkompositer är utmanande. Åtgärder inkluderar mekanisk och kemisk återvinning, energiproduktion eller användning av biobaserade och återvinningsbara termoplaster samt naturliga fibrer för att minska miljöpåverkan.