planteringsteknik

Planteringsteknik är den samlade termen för de metoder och principer som används för att etablera växter i mark eller substrat. Den omfattar förberedelse av planteringsplatsen, urval av plantmaterial, själva planteringstekniken samt eftervård för att säkerställa snabb etablering och långsiktig överlevnad. Planteringsteknik används inom jordbruk, trädgårdsodling, parkskötsel, landskapsarkitektur och naturvård.

Planteringsförberedelserna innefattar bedömning av jordens fysiska egenskaper (dränering, struktur, jordart), kemiska egenskaper (pH, näringsinnehåll) och fuktförhållanden. Jordbearbetning, jordförbättring och avvattning anpassas efter växttyp och plats. Plantmaterialet väljs utifrån art, sort, klimat och friskhet; förses ofta med rötter och rotklump.

Planteringstekniken reglerar planteringens djup, avstånd mellan växter och markpackning. Vid direkplantering sätts plantan i marken i ett bestämt djup och avstånd; vid transplantation flyttas köpta eller självförökade plantor till platsen. Vanliga former är barrotsträd och buskar, krukodlade plantor samt plugplantor. Eftervård inkluderar stöd eller bindning, mulching, bevattning och skydd mot frost eller skadedjur.

Dräneringslösningar och Bevattning stöder etablering. Planteringstekniken anpassas till levnadsförhållanden, säsong och växtsvar för att minimera stress. Kvalitetssäkring innefattar hälsokontroller av plantor och uppföljning av överlevnad och tillväxt under de första växtperioderna.