permeabilitetstest

En permeabilitetstest är en mätning av hur lätt en vätska eller gas kan passera genom ett material eller en struktur. Testet kvantifierar materialets permeabilitet genom en permeabilitetskoefficient (ofta betecknad k) eller genom mått som vattenångaöverföringshastighet (WVTR) eller gasgenomtränglighet. Resultatet används för att karakterisera porositet, porets förbindlighet och materialets barriäregenskaper.

Metoder varierar efter tillämpning. I geoteknik och materialprovning används ofta Darcy-baserade tester som konstant head eller falling head för jord och porösa material. För byggnadsmaterial och membran mäts vatten- och gasgenomtränglighet enligt standarder från ISO, EN och ASTM. För förpackningar används exempelvis heliumläcktest eller tryckfallstest, medan biologiska barriärer utvärderas med cellmonolager, TEER-mätningar eller tracerpermeation.

Genomförandet innefattar provberedning, etablering av tryck- eller koncentrationsgradient, mätning av flöde eller genomträngning över tid och beräkning av permeabilitetsvärdet. Tester utförs ofta under kontrollerade temperatur- och fuktförhållanden eftersom vätskans viskositet och materialets egenskaper påverkar resultatet.

Tolkningen måste ta hänsyn till skalberoenden, provstorlek, mätmetod och provets heterogenitet. Permeabilitetstester är viktiga inom jord- och bergteknik, petroleum, byggmaterial, förpackningsindustri och biomedicinsk forskning för att säkerställa funktion, säkerhet och prestanda.