penningmarknaderna

Penningmarknaderna är det delen av finansmarknaden där kortfristiga skulder med löptid upp till ett år köps och säljs. Marknaden fungerar som en källa till likviditet för finansinstitut och företag och används även som kanal för genomförande av penningpolitik. Den kännetecknas av hög likviditet, låga kreditrisker och snabba transaktioner jämfört med längre inlånings- eller lånemarknader.

Instrumenten som vanligtvis förekommer inkluderar statsskuldväxlar (T-bills) och andra kortfristiga statliga skuldförbindelser, kommersiella papper (CP), certifikat, samt REPO-avtal och interbanklån. Dessa instrument kan handlas mellan banker, finansiella institut och i vissa fall större företag, ofta via clearing- och uppgiftscentraler. Ränte- och avkastningsnivåerna bestäms av utbud och efterfrågan på kort sikt samt av centralbankens policynivåer och likviditetssituation.

Funktioner och nyckelaspekter inkluderar hantering av kortfristig likviditet och kontantflöden, prisbildning för kortfristiga räntor samt kredit- och motpartsrisker genom kreditbedömningar och, i många fall, centrala motparter i clearinghus. Penningmarknaderna fungerar också som kanal för penningpolitikens signaler och genomförande, där centralbanker genom öppna marknadsoperationer och stående faciliteter påverkar kortfristiga räntor och likviditet.

Regulering och struktur varierar över länders ekonomier men ofta omfattar Basel III-liknande kapitalkkrav, reglering av clearing och settlement, samt statlig tillsyn av finansinstitut. I praktiken är penningmarknaderna centrala för finansiell stabilitet genom att tillhandahålla en snabb och effektiv mekanism för likviditetsförsörjning och kortfristig finansiering.