penningmarknadens

Penningmarknaden avser den del av finansmarknaden där kortfristig finansiering och likviditet hanteras. Instrumenten har vanligtvis förfall inom upp till ett år och används för att tillfälligt balansera kassaflöden och absorbera fluktuationer i likviditeten.

Vanliga instrument är statsskuldväxlar och andra kortfristiga statliga värdepapper, certifikat utställda av banker eller företag, interbanklån samt repor och återköpsavtal. Även kommersiella papper förekommer i viss mån. Deltagarna på penningmarknaden inkluderar centralbanker, kommersiella banker, andra finansinstitut samt större företag som behöver eller tillhandahåller kortfristig likviditet.

Penningmarknaden fungerar som en viktig kanal för genomförandet av penningpolitik. Centralbanker använder öppna marknadsoperationer och stående anläggningar för att påverka kortfristiga räntor och den övergripande likviditeten i systemet. I Sverige är Riksbanken ansvarig för den övergripande penningpolitiska ramen och används penningmarknadsinstrument för att styra volatiliteten i likviditeten och därmed den kortsiktiga räntemiljön.

Marknaden präglas av riskhantering och reglering för att motverka likviditetsrisk och kreditrisk, samt av internationell integration som binder samman globala penningmarknader. Den svenska penningmarknadens utveckling följer ofta internationella trender och påverkas av utlåningsvillkor och efterfrågan på likviditet i EU- och globala marknader.