passivbildning

Passivbildning är termen för hur svenska meningar kan göras om till passiv röst. Detta kan ske på flera sätt, främst genom s-passiv som bygger på suffixet -s, eller genom hjälpverben bli eller vara tillsammans med participform.

Det mest produktiva sättet att bilda passiv på är s-passiv, där finita formen av verbet får suffixet -s. Exempel: "Boken läses av många." och i imperfekt: "Boken lästes av läraren." Denna form används ofta i skriftlig och formell svenska och kan i praktiken bilda passiv av många transitiva verb. Objektsrollen markeras generellt av satsens nominalfras och agenten förs ofta fram med av, t.ex. "av många" eller kan utelämnas om agenten är okänd eller irrelevant.

Ett annat sätt är passiv som bildas med hjälpverben bli eller vara och particip. Fokus ligger då på processen eller tillståndet snarare än själva sätter i journey: "Boken blir läst av många" (process), "Boken blev läst av läraren" (preteritum), eller i perfekt: "Boken har blivit läst." Passiv med vara används ofta för att uttrycka ett tillstånd: "Boken är läst." Skillnaderna mellan s-passiv och bli/vara-passiv är nyanserna av process respektive resultat.

Det kan också förekomma passiv utan agent, eller med obestämd agent, samt användning av generiska "man" som agent i passiv konstruktioner som "Man säger att..." Passivbildning används för att fokusera på vad som händer eller vad som är fallet, i stället för vem som utför handlingen. I svenskan är s-passiv den mest produktiva formen, medan bli/vara-passiv ger olika grader av uttryckseffekt och tidsaspekt.