panelmålningar

Panelmålningar är målningar som utförts på träpanel i stället för duk. Denna teknik var särskilt utbredd i Europa under medeltiden och tidig renässans och användes framför allt för altarpjäser samt privata panelmålningar. Panelerna gav ett stabilt underlag och möjliggjorde mycket detaljerat arbete samt lång livslängd när de vårdades väl.

Underlaget började ofta med att panelen skyddades mot fukt och skevhet. Vanliga träslag var linden, poppel och ek. Framsidan täcktes med gesso – ett lager av gips blandat med animaliskt lim – som slipades till en jämn yta. Därefter kunde ytan grundmålas med tempera eller oljemålning.

Teknik: Tempera blandades med äggula och applicerades i tunna, torra lager som gav skarpa färger. Från 1400-talet växte användningen av olja på panel, vilket tillåter genomskinliga glasytslager, mjukare övergångar och större djup. I många verk användes teckning och underteckning med kol innan färgläggningen, och ibland förgylldes detaljer med bladguld.

Motiv och format varierade från altarskåp och polyptyker till små privata paneler. Religösa motiv dominerade länge, men panelmålningar innehöll också porträtt och arkitektoniska scener. Många bevarade exempel finns i museer i Europa och utgör viktiga källor till medeltidens och renässansens konstutövning. Paneler kräver särskild förvaring eftersom fukt och temperaturförändringar kan få dem att deformeras eller spricka.