nätverksdatagram

Nätverksdatagram är en grundläggande överföringsenhet i anslutningslösa nätverksprotokoll. Ett nätverksdatagram är självständigt och innehåller all information som krävs för att levereras från källan till destination utan en tidigare etablerad sammanlänkad förbindelse. I praktiken används termen främst om datagram som transporteras av IP och dess överligande protokoll.

Egenskaper: datagrammen rör sig oberoende genom nätverket och kan färdas via olika vägar. Leveransen sker enligt bästa möjliga ansträngning, och det finns ingen garanti för ordning, snabbhet eller ens framgång. Datatrafik som bygger på datagram riskerar förlust, dubbletter och omordning. Storlek begränsas av MTU i nätverket och om ett datagram överskrider detta kan det fragmenteras i mindre delar på väg genom nätverket; mottagaren måste kunna återuppbygga korrekt.

Struktur och exempel: ett nätverksdatagram består av en header som innehåller adressinformation och kontrollinformation, följt av nyttolast (payload). I Internet används vanligen IP-datagram som nätverksdatagram, och många tjänster använder UDP som ett transportprotokoll där varje UDP-datagram kapslas i ett IP-datagram. IP-datagramets header innehåller bland annat version, total längd och käll- och destinationsadresser, medan UDP-datagramet har en header med käll- och destinationsport och längd.

Användning: vanliga applikationer som DNS använder ofta UDP-datagram; andra protokoll kan använda IP-datagram direkt eller tillsammans med TCP som erbjuder en anslutningsorienterad överföring.