närhetsdetektering

Närhetsdetektering är tekniker för att avgöra hur nära ett objekt eller en användare befinner sig i förhållande till en annan enhet eller yta, oftast utan fysisk kontakt. Den används inom konsumentelektronik, fordons- och industrisektorn samt inom hemautomation för att automatisera funktioner och anpassa användargränssnitt.

Teknikerna bakom närhetsdetektering inkluderar kapacitiva sensorer som mäter förändringar i elektrisk kapacitans nära en yta, induktiva sensorer som reagerar på magnetfält och används ofta för närhet till metallföremål, optiska och infraröda sensorer som detekterar närhet eller närvaro via ljus, samt ultraljudsensorer som mäter avstånd genom ljudreflektion. Utöver dessa finns radarteknik och LiDAR som erbjuder längre räckvidd och högre precision, och radiofrekventa metoder såsom Bluetooth Low Energy, NFC/RFID och ultrabredbandssteknik (UWB) som används för närhet och ungefärlig avståndsbestämning.

Avståndsberäkningar görs ofta med tekniker som tid-till-flygning (ToF), fasförskjutning eller styrkebaserad måttning (RSSI), ibland i kombination med triangulering eller trilateration. Datafusionsmetoder och filter som Kalman- eller complementary-filter används för att stabilisera mätningar och minska brus.

Applikationer finns inom smartphones och wearables för närvarodetektering och skärm- eller sensorsaktivering, fordonsassistans och säkerhet, industriell automation, hemautomation samt åtkomstkontroll och förebyggande underhåll. Begränsningar inkluderar miljöberoende noggrannhet, energibesparing, kostnad och frågor kring integritet och säkerhet samt risk för felaktiga aktiveringar i störande miljöer.