navigationskompasser

Navigationskompasser är instrument som används för att bestämma ett fartygs eller flygplans kurs i förhållande till norr. De är centrala i traditionell navigation och återfinns i olika varianter i moderna navigationssystem. De vanligaste typerna är magnetiska kompassen och gyrokompassen, medan många system idag integrerar flera sensorer för ökad noggrannhet.

Den magnetiska kompassen består av en magnetisk nål som pekar i jordens magnetfält och är placerad i en låda med en graderad skiva. Den fungerar utan ström men påverkas av magnetisk avvikelse (declination), skeppets metalliska konstruktion och andra elektromagnetiska störningar. Dessa avvikelser måste regelbundet korrigeras genom avvikelsekartor och regelbunden justering, och kompassen används ofta tillsammans med kartor och sjökort.

Gyrokompassen använder ett eller flera gyroskop för att följa jordens rotation och ge kurs mot sann nord, vilket gör den oberoende av magnetiska störningar. Den är stabil och lämplig som primär kursreferens på fartyg och flygplan, men kräver kraftförsörjning, kalibrering och regelbunden korrigering mot drift.

Moderna fartyg och flygplan använder ofta integrerade navigationssystem som fusionerar magnetiska data, gyrodata och satellitbaserad positionering (GPS) med inertial navigation, ibland med ringlaser- eller fiberoptiska gyroskop. Sådana system ger ökad noggrannhet och redundans jämfört med enskilda kompassenheter.

Historiskt har den magnetiska kompassen sina rötter i antiken och tidig medeltid, medan gyrokompassen utvecklades under 1900-talet med bidrag från bland andra Hermann Anschütz-Kaun och Elmer Sperry.