mätvinkel

Mätvinkel är inom tekniska och naturvetenskapliga sammanhang den vinkel vars storlek bestäms vid en mätning. Den beskriver vanligtvis skillnaden i riktning mellan två linjer eller mellan en linje och en referensriktning. Vinkelstorleken anges vanligen i grader, minuter och sekunder, eller i decimalgrader. Vid geografiska och geodetiska mätningar skiljer man ofta mellan horisontella vinklar (bearing eller azimuth) och vertikala vinklar (Elevation eller zenitvinkel).

Mätvinklar mäts med hjälp av instrument som teodolit, totalstation, goniometer eller lutningsmätare. Avläsning sker från en graderad cirkel eller digitalt gränssnitt, ofta följt av kalibrering och korrektioner för att ta hänsyn till miljö- och instrumentfaktorer. I praktiken kan mätvinkeln bestämma riktningen i ett plan (horisontell vinkel) eller höjden i förhållande till horisonten (vertikal vinkel).

Noggrannheten i en mätvinkel påverkas av instrumentets precision, uppställningens noggrannhet och användarens teknik. Vanliga felkällor inkluderar kollimationsfel, indexfel i cirkeln, uppställningsfel, samt luftens refraktion och temperaturförändringar. Genom repetitioner och medelvärden kan osäkerheten minskas.

Användningsområden för mätvinklar är breda och omfattar geodesi, kartläggning, konstruktion, arkitektur och astronomi. I varje tillämpning är korrekt definierad och noggrant uppmätt mätvinkel grundläggande för att fastställa riktningar, orientering och geometriska relationer mellan objekt.