mukoziliären

Mukociliär transport, eller mukociliär clearance, är den fysiologiska mekanismen i luftvägarna som rensar slem och inhalerade partiklar. Den bygger på två samverkande komponenter: mucus som produceras av gobletceller och submukösa körtlar, samt cilier som täcker det respiratoriska epitelet. Mucus består av muciner, särskilt MUC5AC och MUC5B, vilket ger slemmet viskositet och förmåga att fånga partiklar. Över mucus ligger en tunn periciliär vätska där cilierna slår synkroniserat.

Cilierna i luftvägarna rör sig i rytmiska slag och transporterar det fångade slemmet upp mot svalget, där det sväljs eller hostas upp. Denna process kräver en välbalanserad slemproduktion och fungerande cilier samt en fuktig, ren luftvägsmiljö.

Faktorer som påverkar mukociliär clearance inkluderar rökning, luftföroreningar, uttorkning och torra eller kalla förhållanden. Viktiga sjukdomar som försämrar clearance är primär ciliär dyskinesi (PCD) och cystisk fibros, vilka kan leda till återkommande luftvägsinfektioner, kronisk bronkit, sinusit och bronchiektasi.

Diagnostik kan omfatta bedömning av ciliernas slagmönster med höghastighetsvideomikroskopi, mätning av näs-nitratoxid samt undersökning av ciliernas ultrastruktur med elektronmikroskopi. Vid misstanke om PCD används ofta genetisk analys.

Behandling syftar till att stödja hydrering och clearance, exempelvis inhalation av saltlösningar, luftfuktning, bröstfysioterapi eller andningsövningar och mucolytika vid behov. Behandlingen anpassas efter underliggande tillstånd och infektioner.