motivationssamtal

Motivationssamtal, ofta kallat motivational interviewing (MI) på engelska, är en samtalsmetod inom hälso- och beroendevård som syftar till att hjälpa personer att förändra beteende genom att utforska ambivalens och stärka inre motivation. Metoden utvecklades under 1980-talet av William R. Miller och Stephen Rollnick och har blivit en inflytelserik modell för klientcentrerat förändringsarbete.

Huvudidéerna är att samtalet ska vara klientcentrerat, empatiskt och icke-konfronterande. Man tror att individen har inre resurser för förändring och att förändringssnack (change talk) ökar när klientens tänkande speglas och ambivalens erkänns utan skuld. MI följer ofta fyra sammanhängande processer: engage (inleda och bygga förtroende), focus/guide (en vägledande mål och fokus), evoke (främja förändringssnack) och plan (utveckla en konkret plan).

Viktiga tekniker innefattar användningen av öppna frågor, bekräftelser, reflekterande lyssning och sammanfattningar (OARS). En central målsättning är att öka change talk och minska sustain talk, samt att stärka klientens självförtroende och beslutskraft.

Användningsområden och evidens: MI används i stor utsträckning inom tobaksavvänjning, viktminskning, diabetes- och hjärt-kärlsjukvård, mental hälsa samt beroendevård, men tillämpning och effektivitet beror på utbildning och kontext. Forskningen visar positiva effekter i många sammanhang, särskilt när MI används av välutbildade utövare och som del av en bred beteendeförändringsstrategi. Kritiker påpekar att MI inte är en universallösning och att effekten varierar med träning, kultur och vårdmiljö.