mollnycklar

Mollnycklar är tonarter i västerländsk tonalitet där tonaliteten kretsar kring en molltonika. De motsvarar majornycklarna men bygger på mollskalor och används ofta för att uttrycka olika känslor, från melankoli och allvar till mild sorg. Varje mollnyckel har en tonart som kan liknas vid sin parallella major och sin relativa durnyckel, och de ingår i cirkeln av femtedelar som organiserar nycklarna efter antalet skarpa eller flats.

Skalor och former inom mollnycklarna inkluderar naturlig moll, harmonisk moll och melodisk moll. Den naturliga mollskalan följer mönstret 1-2-b3-4-5-b6-b7-8 i förhållande till tonikan. Den harmoniska mollskalan höjer sjunde tonen i naturlig moll, vilket ger en tydlig ledande ton mot tonikan och ökar spänningen i harmonierna. Den melodiska mollskalan höjer sjätte och sjunde tonen när melodin går uppåt, medan den nedåtgående formen ofta följer naturmollens tonart. Dessa varianter används för olika färger och glidningar i melodin.

Nyckelsignaturer: mollnycklar delar oftast nyckelsignaturen med sin relativa durnyckel. Det innebär att till exempel a-moll och c-dur har samma tecken i nyckelsignaturen. För harmonisk och melodisk moll används ofta tilläggsaccidentaler för att uppnå de specifika tonviktningarna utan att ändra den grundläggande nyckelsignaturen.

Historia och användning: mollnycklar blev centrala i barock-, klassiskt och romantiskt musik och används fortfarande i samtida kompositioner. De bidrar till tonalitetens mångfald och fungerar som kontrast till durnycklar i form och uttryck.