nyckelsignaturen

Nyckelsignaturen är den uppsättning symboler som placeras direkt efter klav och före taktangivelsen i början av varje stämma. Den anger vilka noter som generellt är höjda eller sänkta genom hela stycket och därigenom vilken tonart stycket tillhör. Nyckelsignaturen påverkar alla oktaver i musikteckningen och gäller tills den ändras senare i stycket.

Nyckelsignaturen kan innehålla skarpa tecken eller bemoltecken. Skarpa tecken placeras på specifika noter i en bestämd ordning (F, C, G, D, A, E, B) och bemoltecken placeras i en annan bestämd ordning (Bb, Eb, Ab, Db, Gb, Cb, Fb). Antalet tecken varierar från noll till sju, vilket motsvarar olika tonarter. De vanligaste exemplen är: ingen nyckelsignatur vilket motsvarar C-dur eller A-moll; en skarp (F#) vilket motsvarar G-dur eller E-moll; två skarpa (F# och C#) vilket motsvarar D-dur eller B-moll; en flam (Bb) vilket motsvarar F-dur eller D-moll; två flats (Bb och Eb) vilket motsvarar Bb-dur eller G-moll. Vissa nycklar har upp till sju skarpa eller sju flats.

Nyckelsignaturen bör skiljas från tonarten i bredare bemärkelse; den anger den diatoniska basen för stycket men musiken kan modulera till andra tonarter senare i arbetet. I västerländsk tonal musik är nyckelsignaturen ett centralt verktyg för att uppnå harmonisk sammanhang och bekanta återkommande toner genom hela verket.