mjukhetstest

Mjukhetstest är en procedur för att bedöma hur mjuk ett material upplevs vid beröring eller hur dess mekaniska egenskaper uppträder vid deformation. Testet kan vara subjektivt, baserat på mänsklig perception, eller objektivt, där instrument mäter fysiska egenskaper som korrelerar med mjukhet. Syftet är att jämföra material, kontrollera kvalitet och följa användningsspecifikationer.

Användningsområden för mjukhetstest är vanliga inom textilier och kläder, livsmedel och deras textur, skum och polymerer samt kosmetika och medicinska material. Inom textilier används ofta system som försöker kvantifiera “hand” eller mjukhet hos tyger, medan livsmedelsindustrin mäter mjukhet i form av konsistens och tuggbarhet. Inom forskning används mjukhet som en viktig egenskap för användarupplevelse och funktion.

Metoderna delas generellt in i subjektiva och objektiva. Subjektiva tester involverar tränade paneler som värderar mjukhet på en viss skala under kontrollerade förhållanden. Objektiva tester använder instrument som indenterar eller komprimerar materialet och registrerar motstånd och deformation. Exempel på objektiva metoder är indenterings- och trycktester, samt specialiserade system för tyger, som Kawabata Hand Evaluation (KES-F) som beräknar mjukhet genom flera mekaniska parametrar. Inom livsmedel används texturanalys (TPA) för att kvantifiera mjukhet och relaterade egenskaper.

Mjukhet är ofta känslig för fukt, temperatur, ålder och ytskiktskvalitet, vilket gör tolkningen av resultaten beroende av kontrollerade testförhållanden och standardiserade metoder. Det finns internationella normer (ISO, ASTM) som beskriver metoder för mjukhet eller relaterade texturegenskaper, särskilt inom textilier och polymerer.