mineralförändringar

Mineralförändringar är geologiska processer där mineralers kemiska sammansättning eller kristallstruktur förändras som svar på förändrade omgivningsvillkor. De kan ske i olika typer av berg och under olika tidsrymder, och resulterar ofta i bildandet av sekundära mineraler eller ombildningar av befintliga mineral.

De viktigaste processerna är diagenes, metamorfism och metasomatism, samt hydrotermal och väderrelaterad omvandling. Diagenes förekommer i sedimentära bergarter vid lägre temperatur och tryck än metamorfism och innebär omvandling av mineraler såsom lermineraler (t.ex. smektit till illit och chlorit) samt nedbrytning av feldspar till lermineral och kaolin. Metamorfism innebär omvandling av mineral vid högre temperatur och tryck, vilket ofta leder till bildandet av nya mineralgrupper som muskovit, biotit, garnet, kyanit eller sillimanit beroende på grad och miljö. Metasomatism innebär kemisk ombytning orsakad av fluids som transporterar och byter ut komponenter mellan bergarter, vilket kan leda till bildandet av mineraler som zoisit, diopside eller wollastonit vid specifika fluidförhållanden. Hydrotermal förändring uppträder när heta vattenlösningar i berggrunden löser och avsätter mineraler samtidigt, ofta i sprickor och hålrum.

Faktorer som driver mineralförändringar inkluderar temperatur, tryck, vätskeflöde, kemisk miljö och redoxförhållanden. Förändringarna fungerar som nämnare för att tolka bergars historia och geologiska förhållanden, och används vid bedömning av bergartsbildning, oljefyndigheter och mineralresurser. Analytiska metoder som petrografi, X-ray diffraktion och elektronmikroprov används för att dokumentera vilka mineral som bildas och under vilka P–T-förhållanden de bildades.