mikroreaktorer

Mikroreaktorer är mycket små kärnreaktorer avsedda för elkraft och värmeproduktion på plats där större kraftverk är olämpliga. De definieras ofta som reaktorer med effekt i storleksordningen några kilowatt upp till ungefär 10 megawatt elektriskt, och skiljer sig från små modulära reaktorer (SMR) genom ännu lägre effekt och enklare, mer transportvänliga konstruktioner.

Tekniken bygger på olika kylsystem och bränsletyper; flera designkoncept använder passiv kylning, fasta bränsleelement och fabrikstillverkade, förseglade enheter som kan transporteras till installationsplatsen. Vissa projekt använder bränslen med högre anrikning än traditionellt lättvattenbränsle (så kallat HALEU) för att möjliggöra längre brukstider utan omladdning.

Användningsområden inkluderar el- och värmeförsörjning i avlägsna samhällen, gruvdrift, öar, militära baser och katastrofberedskap. Fördelar som ofta framhålls är kompakt fotavtryck, möjlighet till snabb installation, hög driftsäkerhet och låga koldioxidutsläpp i drift. Nackdelar och utmaningar är ekonomin per producerad kilowattimme, hantering och lagring av radioaktivt avfall, samt licensiering och samhällsacceptans.

Reglering och säkerhet är centrala frågor; nationella tillsynsmyndigheter ställer krav på utformning, bränslehantering och avveckling. Flera kommersiella projekt och demonstrationsprogram pågår internationellt, med målet att visa teknisk och ekonomisk genomförbarhet i olika tillämpningar.