metallhalider

Metallhalider är kemiska föreningar som består av ett metalliskt grundämne bundet till en eller flera halogenatomer (fluor, klor, brom eller jod). De förekommer som både joniska salter, där metallen är en positiv jon och halogenidjonen är negativ (t.ex. natriumklorid), och som mer kovalenta eller molekylära föreningar, särskilt för övergångsmetaller och tunga huvudgruppsmetaller (t.ex. titantetrachlorid, aluminiumklorid).

Struktur och bindning varierar med metallens oxidationstal och jonradie; alkaliska och alkaliska jordartsmetallernas halider har ofta kristallina joniska nätverk, medan många övergångsmetallhalider bildar komplexa polymerer eller koordinationskomplex med halogenid som bryggliganden. Fysiska egenskaper som smältpunkt, löslighet och färg är därför mycket skiftande—många övergångsmetallhalider är färgade och ofta lösliga i organiska lösningsmedel om de är kovalenta.

Framställning sker genom direkt reaktion mellan metall och halogen, halogenisering av metalloxider eller via utfällnings- och metatesreationer. Metallhalider används inom industrin som katalysatorer (t.ex. AlCl3, FeCl3), i belysning (metallhalogenlampor), inom syntes som reagenser och inom metallurgi. Många är fuktkänsliga och kan hydrolysera till syror; vissa är giftiga eller korrosiva, vilket kräver försiktig hantering och korrekt avfallshantering.