materialfuktighet

Materialfuktighet avser mängden vatten i ett material och uttrycks vanligtvis som en viktprocent av den totala vikten. Den kan anges som fuktinnehåll i procent av totalvikten (wet basis) eller som vattenmassan i relation till torrvikten (torr basis). Fuktinnehåll påverkar flera egenskaper hos materialet och varierar med omgivningens temperatur och luftfuktighet.

Den vanligaste mätmetoden är ugnstorkning tills vikten varit konstant, ofta kallad loss-on-drying. Prov torkas vid en specifik temperatur och vattenförlusten används för att beräkna fuktinnehållet. Andra metoder är icke-destruktiva tekniker som fuktmätningar med hygrometrar eller impedans-/radiofrekvensbaserade mätningar. För vissa vätskor och kemiska produkter används kemiska metoder som Karl Fischer. Inom olika tillämpningar finns standardiserade metoder enligt organisationer som ISO, EN och ASTM.

Fuktbalansen i ett material bestäms i hög grad av omgivningens temperatur och relativfuktighet. Den jämviktsfuktighet (EMC) beskriver hur mycket vatten materialet släpper in eller avger vid en given miljö. Fukten följer ofta en hysteresis, vilket innebär skillnader mellan uppsugning och avdunstning vid samma fuktmiljö.

Påverkan av fukt är bred: den kan ändra mekaniska egenskaper, dimensionell stabilitet, hållbarhet och termiska egenskaper. I byggmaterial påverkar fukt härdningsprocesser och livslängd, medan i livsmedel och jordbruk fukt kontrollera kvalitet och hållbarhet. Kunskap om materialfuktighet är central för kvalitetskontroll och behandlingsrutiner i produktion och lagring.