markstabiliserande

Markstabilisering avser metoder och processer som ökar markens hållfasthet och dränering för byggnadsverk, vägar, järnvägar och andra markmassor. Målet är att förbättra bärförmåga, begränsa oönskade sättningar och öka stabiliteten i svaga jordarter.

Huvudmetoderna delas vanligtvis in i mekanisk och kemisk markstabilisering. Mekanisk markstabilisering innebär åtgärder som ökad densitet genom kompression och vibro-kompaction samt mekanisk jordblandning för att förbättra arbetsbarhet och styrka. Kemisk markstabilisering använder bindemedel som cement, lime, flygaska eller polymerer som blandas in i jorden för att öka bindningen och reducera permeabiliteten. Geotekniska förstärkningar som geosyntetmaterial och dräneringssystem kan också bidra till stabilisering och dränering.

Användningar omfattar grundläggning för vägar och motorvägar, banvallar, byggnadsgrunder, kajer och filleringar samt stabilisering av sluttningar och svaga massor på industriområden. Fördelarna inkluderar ökad bärighet, minskade sättningar, förbättrat frostmotstånd och längre livslängd för konstruktioner. Val av metod beror på jordtyp, fukt, belastningar och miljökrav.

Vid design och kontroll används geotekniska tester som Proctor-test, skjuvstyrka och laboratorie- eller fältförsök. Miljöaspekter vägs in i bland annat val av bindemedel och livscykelanalys, eftersom cementbaserade bindemedel har betydande energikrav. Kostnadseffektivitet och långsiktig prestanda beaktas i projektkonstruktionen.