manometern

Manometern, eller manometer, är ett instrument för att mäta tryck i gaser eller vätskor. Den anger tryckskillnaden i förhållande till atmosfären eller mellan två punkter i ett system. Trycket kan vara absolut, relativt (gage) eller differential. Avläsningen sker ofta genom att en fluidkolumns höjd eller en elastisk komponent deformeras i förhållande till trycket och omvandlas till en måttskala eller en elektrisk signal.

Vanliga konstruktioner inkluderar U-tube-manometer, där två vätskefyllda grenar står i en U-form och tryckskillnaden flyttar vätskan; enkelkolumn- och differentialmanometer; Bourdon-rörs manometer där ett elastiskt rör vecklar ut; samt membran- och bellows-konstruktioner. Moderna varianter kan vara digitala och omvandla mekanisk deformation till elektriska signaler som visas numeriskt.

Användningsområden finns inom laboratorier, processindustri, HVAC (värme, ventilation och luftkonditionering), medicinteknik samt fordons- och flygindustrin. Manometrar kan vara absoluta, gauge eller differential beroende på referensnivån. Medier som används är ofta vattenbaserade eller oljor; kvicksilver har minskat av säkerhetsskäl. Noggrann kalibrering och spårbarhet följer vanligtvis internationella eller nationella standarder.

Historiskt bygger manometerbasen på kvicksilverbarometern som uppfanns under 1600-talet. Idag är manometern ett grundläggande verktyg för att övervaka och kontrollera tryck i många tekniska sammanhang.