månelanda

Månelanda är en rymdfarkost som är avsedd att landa på månens yta. Den kan vara en fristående landare eller en del av ett större uppdrag och utrustad med vetenskaplig utrustning, sensorer och ibland en uppstigningsdel för att återföra prover eller möjliggöra fortsatt undersökning på månytan.

En mjuklandning är målets kärna: farkosten saktar ner kontrollerat från omloppshastighet och landar försiktigt, vanligtvis med hjälp av retroraketer eller motorer och tappbara ben eller stötdämpare. Vissa månelandare bär även roverfordon eller permanenta arbetsstationer. Landare kan vara självständiga eller del av ett tvådelat system där en uppstigning lämnas kvar för framtida uppgifter eller provåterföring.

Historisk översikt: Den första mjuklandningen på månytan genomfördes av Sovjetunionen med Luna 9 1966. Därefter följde USAs Surveyor-program (1966–1968). Det bemannade Apollo-programmet möjliggjorde bemannade landningar 1969–1972 genom Lunar Module. På obemannad sida har Kina framgångsrikt genomfört mjuklandningar med Chang’e-programmet (Chang’e 3 2013 och Chang’e 4 2019, där sidans far sida undersöktes) och Indien genom Chandrayaan-3 2023 vid den södra polen. Amerikanska Intuitive Machines genomförde också en landning med Odysseus 2023 som en del av en kommersiell månlandarinsats.

Framtiden för månelandare innefattar både statliga program och privata aktörer. NASA:s Artemis-program planerar upprepade landningar och en närvaro vid månen, samtidigt som kommersiella landareprojekt syftar till att leverera instrument, experiment och nyttelaster till månens yta.